Winston Churchill sa


Winston Churchill sa:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid"


måndag 17 september 2018

Minnet!!

JO!!
Minnet...det verkar gå på tomgång varje gång vi flyttar hem från stugan, ja får väl börja skriva stugorna nu.
Man går omkring och får int igång grejer, för dom är ju int samma som man använt i 3 månader. Konstigt nog fick jag igång micron och kunde t o m öppna den, utan att riva köket i frustration. Men så sätter man sej framför datorn och ska skriva ett inlägg...och problem uppstår! Hur fasen kommer man till "Nytt inlägg"???
Ja får väl oxå skylla på att man använder mobilen...

Men nu är vi iaf hemma och har börjat fixa till...tillvaron. Kläderna är i garderoben och utanför hänger en sopsäck med "kläder som jag int använt på nått år eller så", har även fått gubben att titta igenom sina gömmen.
Det är iaf steg 1
Steg 2 blir att gräva i rabatten på baksidan, nu ska liljekonvaljerna bort! Dom varken blommar och tar över hela rabatten. Och plantor finns att hämta i stuga 1.
Steg 3 blir fönster och gardiner. Men först blir det skötning av barnbarn på fredag om jag är frisk villsäga. Första förkylningen har gjort sej påmind.
Sen blir det väl köksskåp och andra skåp och sen är det jul!

Men...inte att förglömma det otroligt varma sommar vi haft! Och det blev nästan en hel månad i stuga 2, sittandes i skugga eller liggandes i badet!
Minns inte att vi haft så varmt på länge och så torrt! När man var liten hade vi ju mellan+30 och 40 ibland, men det regnade alltid på fruntimmersveckan. 
Så jag har nog badat fler gånger i år än på 10 år! I bland 4 ggr/dag.
Vi hade vackra kvällar med platåhäng och whiskeyprovning
Och hade turen att få ha alla barnen med oss i stuga 2. Delade på matlagning...ja jag blev portad jag...En dag efter badet stöp jag som en fura på bryggan. Fastnade troligen i båtuppdraget. Föll på cementbryggan, landade på trädgårdsplattorna som ligger nedanför och körde tummen i cementtrappan.
Det blödde som sjutton! Och Emma hjälpte mej att bandagera om mej. 
Men en olycka kommer sällan ensam...bet sönder en tand oxå. Nä jag menar att det hände en tragisk olycka i Skarviken, en fyrhjulig gick av vägen och en omkom... 

Och det känns alltid mer när man känner personen i fråga. Samtidigt som jag blir helförbannad på dom, för hans bror ligger i Umeå och vi har int hört hur det går, men det är så ini helvete oansvarligt mot anhöriga och vänner, att tokköra på det viset!

Men nog om det. Det går int göra ogjort. 
Ja tummen ja, den går inte vika och nageln den har jag tappat. Det kommer en ny, men hur den kommer att se ut det vete gudarna!

Byebye!