Winston Churchill sa


Winston Churchill sa:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid"


onsdag 8 februari 2017

Foto

Få se om det här går

Tokslut

Jo tokslut! 
Jag tror jag förgick mej igår! Var på promislunch på Rinkside , men promisgänget. Jättegod mat, måste lura dit Mats nån dag och äta lunch....istället för fil och korv tänkte jag ;)

Hade redan före bestämt mej för att gå hem, det är ju int så himla långt...eller är det?? Trodde dessutom att jag skulle få sällskap, men så blev det inte. Kanske lika bra då fick jag gå i min egna takt. 
Men när jag kommit upp, längst upp på Solbacken, där raststället är, kom det en ambulans. JA tänkte jag NU får jag skjuts, det är mej dom ska hämta!!! Så slut var jag! Det är ju uppför, tänkte på skidåkarna i Tour di Skii och sista klättringen uppför slalombacken....Kliv kliv överlev!
Tog iaf en paus och fotade den underbara vyn över stan och solen. Har int lagt in korten på datorn så ni får tänka er hur det såg ut.
Det värsta är, att när man kommit dit inser man att man har nästan lika långt kvar!
Kom hem tillslut, efter ca 1 timme, med värkande höfter och fötter. Utanför stod Mats beredd att köra sista bokhylledelarna till återvinningen på soptippen. Jag la mej på rumssoffan och där låg jag tills han kom hem!
11 306 steg blev det igår!

Ja och renoveringen av rummet går framåt om än i snigelfart. Tror int man tänker riktigt på att det krävs en hel del underarbete för att få upp nya tapeter. Men snart är slipning av spackelfogar klart och efter det måste vi köpa ny dammsugare! Det går ett tag, sen är den så varm att vi tror den ska brinna upp! Troligen är det spackeldammet som rår för det. Sen ska det målas lite dörrfoder, sen ska resten av tapeten upp. Borde int ta så lång tid....eller?

Och ikväll kommer lasten från IKEA! Emma, Robert och vi har beställt, Emma mest för dom ska ha inredning till nya tvättstugan. Men vi får våran byrå och tv-bänk. Så då blir det spännande, få se om vi får ihop delarna! Tur att det finns med en ritad beskrivning! Precis som när man byggde Lego med ungarna ;D
Men...det har en tendens att försvinna eller fattas skruvar...

Ringt veterinären, igen. Måste få komma dit och kolla Kibas mun. Tror att hon kan ha bitit sönder en tand när hon tuggade tuggben igår. Hoppas det bara är tandköttet som tagit stryk. Men hon blödde ordentligt igår kväll och lite i morse. Tror hon kanske börjar ha sämre läkningsförmåga, för nog har det blött ibland när hon tuggat tuggben.

Vi har så otroligt vackert väder idag! Att fast det är -12 så får man nästan vårkänslor! Solen skiner från en klarblå himmel, fåglarna kvittrar och ja det är snudd på kaffe vid väggen. Fast det får nog vänta nån månad. 

Idag fyller svärfar år, 87...kan det vara möjligt!? Vi var ute och åt middag med dom i helgen. Ungdomarna följde med. Vi tyckte alla att kl 19 var i senaste laget. Men svärmor ville vara ute medan det var folk i restaurangen! :D Så Emma hade turen att hon fick sköthjälp  av en kompis. Men klockan var ju över åtta innan vi fick maten. Vi hade trott att det skulle vara buffe, för det sades så när farfar beställde. Så det blev ganska sent iaf. Fast maten var god, liite lite mat kanske. 
Och svärfars fick träffa Roberts tjej för första gången. Tror hon fick godkänt :D

Få se om vi tar en paus och åker upp och grattar farfar idag. 

Nä nu ska jag vila innan jag blir ner ropat till städhjälp!
Byebye!

torsdag 2 februari 2017

Verkar vara en massa....

strul på datorn!
Kommer int in dit jag vill och int ens på min blogg. Int för att jag skriver så ofta men ibland slår författarnerven till!
Varför jag skriver så?
Jo...har blivit vänn på FB med en avlägsen släkting på min farfars sida. Om jag nu minns rätt så ska det vara en, antingen en syster till farfar eller en faster, får kolla upp det...
Iaf så skrev karln att nån på hans sida hade lämnat DNA och fått veta att vi hör till Bureätten, ja det visste jag ju, men att Västerbottens mest kända författare oxå kom därifrån! Så vi fick uppmaningen att börja skriva!
Jaha....?????

Nog för att jag kom från författarbyn Hjoggböle där författarna verkar växa på träd, så till att komma sej för att skriva nja...det verkar långsökt.

Vad som var nästan lika intressant var att få veta vars släkten eller rättare sagt förfäderna kom från. 

Ursula i Björnfolkets klan! Måste nog läsa om Grottbjörnens folk! Jag har alltid känt mej besläktad med Iza och Creb, grät floder när don dog!

Första kända anfadern skulle ha varit en viking, Tord Byr som levde iunder konung Erik Segersälls tid, år 992
Och Finnforsrövarnas banneman Albrecht i Myckle. Det kom som en chock! Jag som alltid hållit på rövarna!
Ja jag har fått flera sidor att gå igenom och läsa om min släkt. Vad som är särskilt roligt är att jag fått tillgång till foton, bland annat ett foto av farfarsfar med fru. Och döm om min förvåning när jag såg fotot och ser vem min bror är lik! Har även tillgång till teckningar av farfar och bakåt som min släkting ritat, vilket är kul.

Men...då var det ju det med att författa då...

...hennes huvud var tomt på förslag, vad skulle hända härnäst?
Blicken vandrade över tangentbordet, en djup suck hördes...
Vänder huvudet mot fönstret och ser på de snövita täckta granarna, längtan att slippa pressen...
Kanske hjälper det att inte tänka alls? 
Att ta det som det kommer?
Sucken hörs igen...
Nää nu får det vara nog!
Promenad det får bli i vintervädret!
Sen kaffe på det!

Byebye