Winston Churchill sa


Winston Churchill sa:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid"


måndag 21 maj 2018

Fy fabian

...vilken vår!
Trodde det räckte med magsjukan och knäskadan, men icke!
Vi åkte till stuga förra helgen för att jobba, ta löv och rabatter. Mats körde ut gräsklipparen för att ta lövet...sen gick han i säng, men feber och tokhosta.

Jag jobbade torsdan och fredan, hann med rabatterna och baksidan av huset...sen la jag mej.
Men...det kunde ju ha varit nog med att vi åkt på världens dunderförkylning, nää.
Mitt i natten började Kiba ligga och smaska och jag kände en viss lukt av blod! Hon blödde i mun, men vars det gick int att se. Så det blev till att vaka, för det kunde lika gärna kommit från magen som mun. Klockan halv sex hade jag packat och ringde akutveterinären supertrötta Vera. Vi åkte direkt dit. Och hon höll int på hitta vars det blödde, tillslut såg vi att det var hörntanden nere som blödde och var lös. Men hon kunde int dra den eftersom hon var själv och int hade nån som skötte narkosen. Fick tid på måndag. Men redan på kvällen fick Mats åka dit akut, för då hade vi sthms blodbad i rummet! 
Då hade jag så mycke feber så Mats fick åka själv, sov i väntrummet medans tanden drogs och den andra hörntanden uppe slippades ner. Sen var Kiba nöjd och hennes största bekymmer var: vars är maten!

Efter det låg både Mats och jag i hög feber. Mats fick halvt om halvt bära ner mej till svalkan nere, då hade jag över 40. Sen vaknade jag med 41,4, flöt ut ur soffan dyblöt! det blev några dygn med ca 40 grader.
Tisdag blev det VC prover och snabbsänkan var på tok, blev pencillin. Lunginflammation löd diagnosen. Och jag sov nåra nätter i Roberts gamla rum för att int störa Mats, med min hosta, han åkte ju givetvis på migrän!

Nu har ÄNTLIGEN tempen börjat visa normaltemp, men är tokslut. Mats han hostar och har migrän än. Hoppas det ger med sej snart.

Så nu blir det vila hur jag nu ska lyckas med det ;)
Byebye!