ouldnått som man int planerat eller vill genom gå.
Först så upptäckte vi mellan jul och nyår att Kiba hade knölar i juvren, två stycken en på varje sida. Så vi fick tid för koll före trettondan och operation bestämdes veckan efter.
Den gick bra. Men sen att få Kiba att ha tratt, int hoppa, int gå i trappen och int försöka slicka, ja det var int lätt. Hon hoppade upp i soffan dan efter!
Två nätter efteråt vaknade jag av att hon slickade såren, med tratten på!
Efter nån dag åkte vi till veterinären för att kolla att allt var bra och fick godkänt. Och Peter undrade vad hon hade på sej 😁 ja sa jag: jag tänkte på dej Peter! Kiba var klädd i en stor t-shirt! De gången hundarna varit opererade har Peter alltid kommit med tips, när tratt int funkat. Så "What would McPeter do"?
Ja sen började det riktigt tråkiga...
Den 9/1 åkte svärfar in på lassa med andningssvårigheter. Hade vätska i lungor och kropp. Men på läkarna lätt det som de skulle få bukt på allt.
Men han var jätteslut.
Den 24/1 var Mats upp efter jobbet, för hans bror ringt och berättat att läkarna ringt och sagt att svärfar inte hade långt kvar...
Vi åkte och tog stygnen på Kiba i Klutmark. Hem och åt middag. Sen åkte Mats, svärmor och Ralph upp och hälsade på. Svärfar var väldigt trött och kunde int hålla sej vaken.
Kl 22.30 ringde dom från lassa till Mats...svärfar hade lugnt och stilla somnat in. Mats och alla familjemedlemar åkte upp för att ta farväl.
Farmor verkar vara den som tar det bäst. Hon hade förstått att det var slutet. Medan vi andra int riktigt hade velat tänka i de banorna.
Så idag har de träff med begravningsbyrån.
...och givetvis börjar nästa vovve, Yuki få problem, i munnen... Suck
Men det kostar ju bara pengar och inte hjärtesorg....
Byebye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar