Ja då var det gjort....

...och "sjuklingen" är hemma igen.

Och nu hoppas jag innerligt att det inte behövs till veterinären på ett långt tag!

För hur det än är, så blir man orolig. Även om det är en rutinoperation, för dom, veterinärerna vill säga. Så kan ju allt gå åt skogen om det vill sej illa.

Det var som jag trodde livmoderinflammation. Och så dålig som hon var igår, ja då var det ingen tvekan längre. Och veterinären sa att det var på tiden att det gjordes. Så man behöver inte ha dåligt samvete iaf.

En som oxå har varit orolig och dessutom alldeles förvirrad över att Kiba har varit borta, i hela fyra timmar, är den här..

höll int på få med henne ut i morse! Hon gick mest bakvägen och undrade vars kompisen tagit vägen, "hon som jag brukar tackla och bita i svansen?"

Sen har hon suttit och vaktat vid fönstret!

Vi hade sån tur att Emma kunde hämta Kiba och köra hit henne till stugan. 

Tack Emma det var så mycket värt!

Just nu ligger det en och ÄR väldigt ensam på golvet :D

Har redan varit ut en sväng med henne, men det var på darriga ben och int visste hon vad hon skulle ut för heller!

Ja det är väl bäst jag leker sjuksyster ett tag då!

Byebye!