Winston Churchill sa


Winston Churchill sa:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid"


torsdag 9 juli 2015

Och regnet det bara öser ner...

och jag är så blöt om både skor och strumpor!

Ja nått åt det hållet.
T o m Kiba tycker vi är helt ute och cyklar, när vi påstår att HON behöver ut! Hon ligger ju och sover SÅ gott i rumssoffan!

Man håller ju på vara lite less, både på blöta hundpromenader och...regn.
Och det där med att " vara positiv, jag behöver int vattna" håller på bli tjatigt.

Plus att värken kommer ju som ett brev på posten.
Ja och det hjälper ju till att man är ett klant aschel! Funderar på att byta släktnamn till Von Klantusfallius, vi kanske blir adlade om vi har otur...otur, jo för dom skulle väl säkert råka hugga huvudet av oss, när dom adlade oss!

Besökte Rydlinge igår, skulle vara smakråd åt Bureborna. Det skulle skaffas buskar runt altan. Det gick bra till att börja med....2 blåbärsbuskar valdes.
Sen skulle det väljas andra buskar, det var då det blev farligt...

Vi hade tittat på en Vingad benved, och det var den som var boven i dramat.
Jag snubblade över den, landade på plantvagnen, tur att det inte var blåbärsvagnen! Den här var tom, men det gjorde lika ont för det.

Men jag måste säga, Emma har liksom vanan inne att rädda fallande personer :D
Med ett vant grep hivade hon upp morsan till stående och frågade: hur gick det?
Hon är ju van att fånga Melker, fast han är väl en så där....ja lättare iaf ;)
Jo jag tyckte det hade gått bra, men gisses vad jag blev blå på benen! Och i morse kände jag att jag hade nog sträckt mej, från hals ner till midjan!
Varför jag ramlade, ja jag skulle vilja säga till mitt försvar att jag är för snabb i svängarna för mitt eget bästa! 
Det stod Smällspireor i alla möjiga färger på motsatt sida, som drog till sej framför allt min uppmärksamhet! Och kroppen ville inte följa med i hjärnans snabba omkast!
Ja, det gick ju bra, något så när iaf. Som tröst gick Melker och jag och rev ner lite staket runt några fontäner....ja
Kändes mycket bättre efter det!

Ja vi fick kaffe i Bureå det kan ju oxå vara en orsak, att det kändes bättre.

Ja nu är det bara Mats som har ogjort nått, om man nu int räknar att han höll på skära av sej fingret när vi tapetserade. Jag vet int hur länge det räknas?? Tyckte ju att det jag klantade mej före jul skulle räcka långt, men det gjorde det ju int.

Så jag väntar med bävan för vad som ska hända!

Jag måste nog vila min kropp och knopp nu...
Byebye

Inga kommentarer: