Regn regn regn....

...och åter regn!
 Och halkigt blir det! 
Men jag har iaf varit och köpt "halkfria" skor Icebug. Bara man nu kommer ihåg att ta på sej dom!

Blev lurad av traktorn i morse, han var ute tidigt och grusade här i kvarteret. Vi har blivit bortskämda av den nya traktorföraren :D Han vi hade förut, ja, det syntes ibland int att han skottat och grusa det gjordes på afton när alla kommit hem. Nu kommer alla iväg till jobbet oskadda och framplogade. Hur det är sen är en annan fråga. Så var det i morse. Jag trodde faktiskt att kommun eller vägverket är det väl, hade grusat alla viktiga gångvägar, men njet! Ja om nu vägarna här på Moröbacke är viktigare än andra vill vara osagt... Lurad blev jag iaf och halkigt var det utan mina Icebugs! Träningspass kallas det!

Igår fick jag ett nödrop från dotra: du måst komma hit jag ska baka bullar!!! 
Hon påstår att dom blir aldrig bra när hon bakar...hahahahaha
Så sagt och gjort räddningen var på väg! Ja det skulle byggas i garaget oxå, så vi skulle dit i vilket som. 
Melker fick hjälpa till, han hann baka en hel plåt med småbullar, UTAN att leka eller slicka på smörsleven...eller det var att ta i ;) Bullar blev det och bra vart dom. Så nu måst jag väl dit varje gång, fast jag mest skötte disken!

I lördags var vi på teater/berättar afton i Skarviken 13. Det var även musik och sång, kaffe och fika. Riktigt trevligt om än lite obekvämt. Fick gode ont i ryggen! Sen var det väl int + 21 i ladugården utan snarare +16... Nu hoppas vi att det blir fler gånger.
Det handlade om "Sedelförfalskaren från Järvtjärn", visste int att det funnits nån sådan här i trakten. Det skulle visst vara en sann berättelse oxå. Valfrid Andersson hette han. Han hamnade som fosterson hos en suput som såg att Valfrid var duktig på att teckna. Och lurade honom att börja förfalska femkronors sedlar. Båda hamnade i fängelse, Valfrid i Göteborg, där han fick gå en dekorationskurs. Gjorde även ett golvur, med ett brudpar ist för gökar! Det var bara det att bruden stack ihjäl brudgummen  varje gång! Uret hamnade på en utställning i Paris. Efter frigivning kom han tillbaks hit upp, men folk runt om var int så snälla så han drog så småningom till Finland, gifte sej och emigrerade till Amerika. Blev känd fotograf, och allt gick bra tills börskraschen i slutet av 1920-talet. Pank och alkolist, lämnade frun honom. På en bar berättade han för en ökänd gangster om sitt tidigare liv och övertalades att börja förfalska sedlar igen! Efter ett antal år upptäckte bank och polis här i Sverige att det figurerade falska hundra kronors sedlar. Och det uppdagades att det var de hemkommande svenskarna som hade dom med sej! Ett samarbete med USA gjordes, på varje stor bank i USA sattes polis och FBI agenter. Och det dröjde int länge förrän en illa klädd, skäggig och något halt gubbe kom in och ville växla 3 hundra kronors sedlar till dollar. Han fick panik när han insåg att han blivit avslöjad och rusade ut. Så på en gata i New York sltade Valfrid Andersson sitt liv, ihjäl skjuten av polisen. En tragisk men intressant berätteles . Sen om det verkligen är sann...ja det vet jag inte.

Nu vila eller fler julkort det är frågan?
Byebye!