Winston Churchill sa


Winston Churchill sa:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid"


söndag 27 juni 2010

Trevligt besök

Vi fick Ängelholms främmen igår! Dom dyker upp vart annat år ungefär...som ovanliga flyttfåglar...
Och det är alltid lika trevligt! Även om det bara blir kaffebesök.

Det var Mats klasskompis, Ove Gärding med fästmö, och en av sönerna som kom förbi. Blev mycket prat om gamla minnen givetvis.
Hade tänkt få in en bild på dom, men det tog så jäkla lång tid, så jag gav upp!

Idag blåser det halvstorm tror jag, och kallt dessutom! Vi är bjudna på middag hos svärfars i deras stuga, undra bara hur det blåser där?! En fördal är att myggen håller sej undan, iaf dom som inte har flygcertifikat!! Gick ner i planteringen för att fota en blomma som jag aldrig har hunnit se blomma sen jag planterade den, för en så där...5 år sen! Den har alltid hunnit blomma ut innan vi flyttat ut. Men det är tydligen sent i år. Tänkte att det skulle vara riskfritt att gå dit ny i blåsten, för myggen alltså...men icke, dom anföll !!
Ska gå förbi där senare idag, kanske när solen börjar lysa på plantan, att den blommar...men den har säkert blommat ut.

Blåser ja....värker JO! Det ända som är bra är att myggen inte gillar blåsten, men det gör ju int jag heller! Har iaf klippt Kiba, allt utom benen det får bli till helgen, måste tvätta henne igen. Klipparen orkar inte med pälsen...höll på skriva håret =D...det är så tjockt. Så nu har vi hundhår fulla gården som virvlar runt! Men hon är klippt!

Tänk...vad vissa människor lämnar spår efter sej...i minnet. Man kan minnas både första OCH sista gången man sågs, mycket klart och tydligt.

Minns första gången jag träffade henne: I en korsning i Rotterdam, tillsammans med sin blivande man. Vi på MC, dom i bil, vid ett rödljus i Rotterdam!
Detta möte ledde till en lång vänskap, vi sågs inte så ofta, men ändå tillräckligt ofta för att det aldrig skulle kännas konstigt att mötas igen.

Sista gången vi mötes var här i stugan. Vi tog farväl vid syrenen, kramade om varan och hon sa att hon var frisk nu. Men jag kände att detta var siste gången vi sågs....jag tog ett tyst och innerligt farväl av min kära väninna. Ett halvt år senare dog hon i bröstcancar.

Men hon kommer alltid att finnas hos oss, i minnet och hjärtat.

Kram

Inga kommentarer: